lördag, november 12, 2016

Rävsaxen slog igen ännu en gång

Nu har det blivit precis samma, som det alltid blir. Jag kände mig tvingad att tacka ja, till ett jobb jag inte kommer att trivas med, eftersom man borde vara tacksam för det som erbjuds. Det här jobbet kommer förhoppningsvis att bli en fast anställning så småningom, vilket gjorde att jag kände mig tvungen att ta det. Arbetet kommer att gå ut på att jag skall scanna in dokument, fyra timmar i sträck, varje dag. Det kommer, så småningom, antagligen att utvecklas till att jag kommer att få scanna in stora ritningar! Wow, vad kul, eller hur? NOT!
Arbetsplatsen ligger i Upplands Väsby, en busstur ifrån stationen. Rummet jag kommer att sitta i, är ett litet rum i en jourlokal, där jag kommer att vara alldeles jävla ensam. Repris av min karriär som originalare, när jag satt ensam i ett industriområde. Jag kan redan känna hur jag börjar klättra på väggarna. Skälet till att jag blivit utvisad, är förstås hundarna. Det är ju svårt att anpassa en arbetsplats om jag vill ha med dem. Jag försökte förklara, att det finns inga problem bara möjligheter, men det verkade inte uppfattas. Jag sa också till min handläggare, att jag blivit erbjuden en arbetsträningsplats på ett secondhändställe, där hundarna skulle vara välkomna, men eftersom det antagligen inte skulle leda till ett fast arbete, så det viftade han bara bort det.
VARFÖR SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT?!

Nu har jag mejlat min handläggare på AF och informerat henne om båda ställena och bett om råd för hur jag skall göra, men jag förväntar mig inget svar. Jag kommer antagligen, ännu en gång, hamna på ett jobb som är dödfött och segar ned hjärnan till kladdig gelé.

Inga kommentarer: