lördag, december 19, 2015

Nästäppa och torrhosta från helvetet

Senaste veckan har jag varit allvarligt förkyld. Fick till och med ställa in mitt dropp med bromsmedicin. Turligen fanns det en ny tid i början av nästa vecka. Jag gick ändå på mitt möte med AFs konsulter, men informerade om att det inte skulle bli några kramar, pussar eller ens något handhållande. ;-)
Nästäppan har gjort min nattsömn lidande då jag vaknat, trots nässpray, varannan timme då andningen varit omöjlig. Sprayat näsan och satt mig framför TV:n till dess att den verkat. Största problemet har dock varit torrhosta som uppstått de tre senaste dygnen. När nässprayen väl har fungerat vaknar jag istället av att jag inte kan sluta hosta. Torrhosta som endast resulterar i total sömnlöshet och en evig träningsvärk i bröst- och magmusklerna. Riktigt irriterande. Men det tar inte slut där. Nu har rösten givit upp och när jag ringde kommunen igår, hade jag en del problem med förståelsen och när jag skulle fya Ymer, för att han gick rakt ut i gatan utan tillåtelse, kom det bara ut något som lät som en förstoppad kråka. *suck*

Håller tummarna för ett tillfrisknade före tisdag, då jag skall göra nästa försök med att få bromsmedicinen.

#inteerkvinna

måndag, december 14, 2015

Energitjuv

Jag har en granne, som verkade ganska OK de första gångerna jag träffade henne. Hon är hundägare till en Pumi, som är sjuk, vilket gör att hon har en vagn att dra runt honom i. Själv har hon en svår sjukdom, som gjort att hon fått opereras ett otal gånger, och har i princip alltid ont. Efter att ha gått några korta promenader med henne insåg jag att hon är en rasist. Det är inte invandrarna som är värst utan det är svenskarna. Allt som svenskar gör är fel och danskarna, eller i princip vilken annan europé som helst, är mycket bättre och trevligare. Om hon kunde, skulle hon flytta till Danmark direkt, men det vill inte hennes make. Detta är dock inte det som är det jobbigaste med henne, utan det är att hon är så himla bitter och egocentrisk. Allt, som alla andra gör, är fel och i princip bara för att djävlas med henne och det hon vill göra. Hon öser galla över allt och alla, speciellt sin make. Jag har länge undrat över att han fortfarande är kvar. Om hon någonsin kommer ihåg att fråga hur det är med mig, så lyckas hon få det till att någon är dum eller vill mig illa. När jag försöker säga emot, talar hon om att hon minsann vet bättre än vad jag gör. Det är många gånger som jag bestämt mig för att aldrig mer umgås med henne, men hon lyckas alltid att veva in mig igen.

I lördags fick jag ett sorgligt SMS, där hon informerade mig om att maken lämnat henne. Jag har svarat att jag är ledsen för hennes skull och har sedan försökt hålla mig undan. Tyvärr hann hon upp mig idag, vilket gjorde att jag och grabbarna fick gå och lyssna i över en timme, medan hon berättade hur hemsk hennes make har varit i alla år, men att nu förstod t.o.m. hans föräldrar hur hemsk han är. Hon undrar över hur hon ska klara sig på sin sjukersättning och om hon kommer att bli tvungen att flytta. Det enda jag kunde tänka på var att hennes stackars hund tvingades att lyssna på hennes bittra tirad. Det är inte underligt att han är sjuk i all den negativa atmosfär han tvingats leva i.

Jag önskar innerligt att jag inte kommer att bli likadan i framtiden. Det är självklart jobbigt att vara sjuk och ha ont, men jag får helt enkelt inte låta det bryta ned mitt sinne för allt det vackra som finns överallt omkring oss. Vissa dagar känns det som om allt går nedför, men nästa så ser jag koltrasten som flaxar omkring och letar efter mat, eller Ymer som försöker gräva sig ned i den frusna marken. Om de inte ger sig, varför skulle jag göra det?

lördag, december 12, 2015

Jul?

Julkänslan har inte direkt infunnit sig i år. Vet inte riktigt vad det kan bero på, men en absolut orsak är det totala tråkvädret. Egentligen ingen större skillnad mot hur det var samma tid förra året, men i år tar det hårdare.
Har varit på min första träff med handläggaren som ska utvärdera mig, för att kanske få klart för sig vad jag ska jobba med i framtiden. Vi hade en jättetrevlig pratstund, men jäklar vad slut jag var när jag gick därifrån. Kommer att bli intressant att se vartåt det barkar hän.

Egna funderingar på vad jag kan göra ger bara stiltje i hjärnan. Visst kommer jag på saker som jag skulle _vilja_ göra, men inget som man kan försörja sig på. Var på ett glöggmingel där den som bjudit in visade sina keramikarbeten, och det enda jag kunde se var att jag skulle kunna göra samma sak. Om jag tänker lite närmare på saken inser jag också att det mesta hon gjort, har jag redan gjort själv.

Om jag hade pengarna skulle jag investera i silvertråd och verktyg, garn och en hel del lera. En och annan bok skulle också köpas in, för att ge både inspiration och tips.

Drömmar finns det iaf.