Beslutet

Idag fick jag beskedet från FK att de beslutat att jag har rätt till 50% sjukersättning. Vilken underbar lättnad det var att få det brevet. :-)

Loke

Bulor och bodar

Bulan i pannan har nu i princip helt försvunnit. Detta endast pga att jag inte gjort något alls. Om man inte räknar de stora doser av Alvedon som jag tog innan jag gick och la mig på kvällarna. Alvedon och Voltaren är inflammationshämmande, vilket gjorde att jag antog att det skulle hjälpa mot ett svullet huvud och voila! Hey presto, bula nästan helt borta.

Igår hade vi trädgårdsdag i området, och jag roade mig med att mestadels räfsa löv. Lyckades också prata in mig med vår gårds trädgårdsansvariga, Gunilla. Jag informerade om att kvinnorna, som brukar lapa sol hela somrarna, klagat på att det är mest skugga på sidan åt öster. Detta beroende på tre mycket gamla och eländiga lönnar, som står där. Eftersom kvinnorna själva inte får fingret ur rumpan så frågade jag Gunilla om vi inte kunna fälla träden och kanske plantera körsbär istället. Hon tyckte det var en strålande idé, och eftersom de ändå skulle fälla andra träd i området kunde de passa på att ta dessa träd då också. Då var det fixat och det tog tre minuter. Fattar inte att tanterna kunde ta tag i detta istället för att klaga så förbaskat?

Idag har jag roat mig med att tömma mitt förråd, som skall bytas ut denna vecka. Jag har också tagit bort kompostgallren, som inhägnar tomten. Detta för att gubbarna skall få bort det gamla och in det nya. Jag har också klippt bort kaprifolen, som kryper in från grannen. Han har sagt att han ändå skulle ta bort den, men inte orkat än så jag passade på när jag ändå höll på. Jag ställde också gallrena runt mina nyplanterade växter och hoppas på att de då skall vara säkra mot att bli nedtrampade av arbetarna. I förrådet upptäckte jag att det fanns väldigt bra trätrall, som jag ställde undan tills jag vet vad jag ska göra med den. När det nya förrådet är på plats tänker jag fixa så att det går att hänga upp redskapen, spadar och sånt, på väggarna. Då blir det bättre med plats. Hyllor skall upp för att kunna ställa krukorna på. De kommer att skruvas fast bättre än de gamla. Vill inte att den stora krukkraschen upprepar sig. Det kommer bli så fint att jag nästan kan flytta in där. :-P

Mamma köpte två japanska blodlönnar åt mig på rean. Hamnar förstås i nästa dilemma; var ska jag sätta dem? Den ena är satt i kruka och den andra väntar på att en skall bli ledig. Vi får se hur jag löser det när de blir för stora, eller när en bättre idé dyker upp. Blodlönnar är så vackra. Dessa är av sorten Bloodgood.

Lite oro

Lite ont i pannan. Känns som att en bula, men jag har inte slagit mig. Gör ont när man tar på den, men jag ser inget speciellt. Jag kan dock känna att jag är svullen där det gör ont och smärtan strålar ned mot ögat. Mamma tyckte att jag skulle ringa doktorn. Gjorde detta och fick instruktioner om att gå till vårdcentralen. Ringde dem och jag fick tid redan idag om några timmar? Att de svarade i telefonen direkt och hade tid åt mig redan samma dag höll på att ge mig en hjärtattack bara det. Har aldrig hänt förut på någon annan vårdcentral. =-0

Lite mesig känner jag mig, men tydligen ska man vara sådan enligt morsan.

Återkommer med resultatet.

***Uppdaterat***

Läkaren på vårdcentralen kunde inte lista ut vad det var för problem. Alla gissningar han gjorde gick ut på att det kunde vara något som möjligen gick ut på att jag skulle ta pencelin. Efter att ha diskuterat detta, kom vi fram till att avvakta. Han ringer upp mig på fredag och för att kolla om det blivit någon förändring. Vi får se hur det går.

Avslag

Idag fick jag ett samtal från FKs avdelning för arbetsskador. Enligt deras läkares åsikt finns det inget samband mellan min hjärnblödning och min arbetsmiljö. Det betyder att jag får avslag. Jag har självklart rätt till att överklaga, vilket jag antagligen kommer att göra, men jag gissar att den kommer att hamna i runda arkivet.

I helgen tröstade jag mig med en luktaster och en mörkare stjärnflocka. Luktastern var en nyhet för mig. Skall bli kul att se hur den blir nästa höst.

Stavmixer is the shit

Som födelsedagspresent av föräldrarna, fick jag en stavmixer. Förra helgen blev det premiärmixande. Det blev kardemumma-, banan- och chokladkaka. De blev en hit och banankakan skall gå i repris i helgen då jag har 3 fullmogna bananer som behöver mosas och göra kaka av.

Mme Alfred Carriere har anlänt med posten idag och hon står just nu med fötterna i vatten i väntan på morgondagens plantering.

Det går framåt med små små steg. :-)

Shopping dämpar ångest

Jag skriver inte så ofta som jag vill på den här bloggen. Den största orsaken är den där jävla tröttheten som gör att jag slocknar i soffan varje kväll. Ingen idé att sätta på något trevligt att titta på eftersom jag ändå bara somnar och, att då försöka skriva inlägg på bloggen, blir liksom aldrig av. Nu har jag iaf pratat med FK angående eventuell halvtidspension och handläggaren säger att hon kommer att rekommendera att det blir så, men det är då inte hon som bestämmer, vilket innebär att det fortfarande kan bli avslag. Jag har också pratat med en annan FKhandläggare angående min anmälan om arbetsskada. Han har gjort en intervju med mig där jag berättade hur jag såg på orsaken till hjärnblödningen och han skrev ned vad som sades. Fick min kopia i förrgår, men jag har inte slutat skratta förrän alldeles nyss. Helvete! Varför lär de sig inte svenska i skolan? Och om du inte lyckades med det, ska det då vara så förbannat svårt att använda sig av Microsofts stavnings- och grammatikhjälp? Man blir mörkrädd, gråtfärdig och börjar hysteriskt skratta eftersom texten blir LÖJLIG om den inte åtminstone stavas- och är grammatiskt rätt. Vi får väl se om hans magister skickar tillbaka den med ett stort RÖTT kryss över hela texten, eller om de är lika kassa på svenska som denne kille var.

För att dämpa ångesten shoppas det här blommor... De senaste blev en klematis, Black Prince, som skall få klättra på mitt plommonträd. Jag tog då också med mig en grekisk röd vädd, som nu sitter i rabatten och lyser. :-) Beställningen på rosen, Mme Alfred Carriere, har gått iväg och jag funderar nu på vilken sida, av plommonträdet, jag skall gräva ned den. Sådana bekymmer är ungefär vad jag klarar av nu för tiden.

Förhoppningen är att det skall bli lite som denna bild, i framtiden. :-)