Mamsen tillbaka på sjukan

I fredags fick mamma komma hem från sjukan igen. Detta efter att varit inlagt 10 dagar denna gång. Det hon började med var att äta något, och sedan tror jag hon åt lite till, men hur mycket hon sedan åt är det nog ingen som vet. Jag fattar inte att sjukan och mamsen inte kan lära sig någon gång? Hon har alltså en inflammation i bukspottskörteln och läser man på nätet så är den enda behandlingen fasta och mer fasta. Hon borde alltså se sin behandlingstid som en enda lång Ramadan.

Citat från sidan som jag länkade till ovan:

Behandling vid bukspottkörtelinflammation

Akut bukspottkörtelinflammation går för det mesta över av sig själv men man brukar dock bli så pass dålig att man behöver vårdas på sjukhus. Ibland kan sjukdomen även vara livshotande. På sjukhuset får man inte dricka eller äta alls tills bukspottkörtelinflammationen läkt. Detta brukar ta några dagar och under processen får man hela tiden salter och vätska direkt i blodet genom dropp. Smärtstillande brukar också behövas.

***slut citat***

Om jag förstått ovan rätt, betyder det att man INTE skall äta, förrän man är säker på att inflammationen läkt ut?! Att min mamma har svårt att låta bli att stoppa saker i munnen hela tiden kan jag förstå. Det ingår i hennes mathistorik, men att sjukhuset inte verkar fatta gör mig förbannad. Skicka inte hem kvinnan innan hon hunnit läka fullständigt och om ni nu måste skicka hem henne, ge henne en lista på vad hon INTE får äta. Jag har hela tiden försökt få kvinnan att fatta att hon borde börja med en munfull med soppa och inget mer svårsmält, men inte fan lyssnar hon på mig.

Nu är det bara att vänta tills hon blir hemsickad igen. Jag gissar att hon vid det här laget fått en kronisk inflammation, vilket kommer att bli jobbigt för henne att behandla. *suck*

The Expendables 2

Lite kul är det att titta på hjärndöd action, speciellt när man får se Rambo, Die Hard, Terminator och Chuck Norris tillsammans. Och att se Jean Claude Van Damme vara skurken och Jason Statham vara side kick gör bara saken bättre. När slutfighten görs mellan Rambo och JVC blir man bara lite ledsen när Rambo vinner. Han skulle aldrig haft en chans i verkliga livet. Det är väl sådant man får leva med nÄr det var Stallone som tog intiniativet till filmerna. :-D

Published with Blogger-droid v2.0.9

Dagens besvikelse

Sedan min hund och jag nästan blivit överkörda av cyklister på promenadvägen i området tänkte jag dags försöka dra ned risken lite genom att göra oss mer synliga. Fler reflexer har varit på min shoppinglista länge, men nu var det tamefanken dags att göra slag i saken. Jag gick ut på nätet och letade efter reflexband som jag skulle sy in i Lokes koppel och sy ett sorts sele till mig själv av. Istället hittade jag två saker jag tyckte såg bra ut. Ett halsband med ledlampor, laddningsbart, till hunden och ett sorts band som man kan trä över axlarna och ryggen. Såg väldigt bra ut på bilden och jag gick till affären och köpte dem. När jag kommer hem öppnar jag paketen och inser att jag blivit lurad. Bandet som skulle träs över axlarna och ryggen är ett minimalt snöre, som inte verkar direkt hållbart och om man är som jag kommer det antagligen gå av ganska snart. Bortkastade pengar alltså. Halsbandet till Loke ser ganska bra ut, men det går inte att ladda i ett vanligt eluttag, då de inte lagt i en kontakt för svenska eluttag. Det fanns bara ett som funkar för europeiska, vilket gör att man måste ha tillgång till en dator för att koppla in halsbandet för laddning i ett usb-uttag istället. Vad gör man om man inte har tillgång till en sådan. *suck*

En annan besvikelse är att den där universitetskursen jag går är deprimerande. Det stora problemet är att de jag går kursen med inte kommunicerar med varandra. Jag har haft två olika gruppuppgifter, som båda verkar helt rinna ut i sanden då de andra i gruppen inte verkar bry sig. Den första uppgiften fick vi bakläxa på då det fattades saker. Självklart skall vi då komplettera den, men det är bara jag och en annan person som verkar intresserade av att göra detta och utan en sådan får vi inte uppgiften godkänd. Uppgift nr. 2, med en annan grupp, har också skitit sig då den som skulle lämna in uppgiften inte gjort detta och man får heller inte tag i honom för att få veta vad som händer. De andra gruppmedlemmarna verkar inte bry sig över huvud taget?! Lärarna verkar heller inte vara särskilt intresserade för inte gör de någon ansträngning i att försöka få in uppgifterna. Jag lär alltså inte få godkänt på den heller. Det är ju tur att jag inte är beroende av att få något betyg på kursen, men nog hade det varit kul med lite samarbete och kommunikation.

Just nu sitter jag och tittar på den senaste Spindelmansfilmen och så här långt är den oerhört booooooring, men om sanningen skall fram hade jag inte förväntat mig något annat heller.

Men varför lyssnar du inte?

Hur många gånger har jag sagt att jag inte längre fungerar när jag är stressad? Och hur många gånger måste jag säga att jag måste få äta på mina bestämda tider, annars blir jag stressad, ergo jag funkar inte! Min mamma blir arg på mig eftersom jag låter arg när blodsockret sjunker och jag blir stressad. Jag har varit diabetiker i snart trettio år, men inte fan vill hon komma ihåg det. Jag måste få ta ledigt, och något att äta, innan jag river bygget. >:-[

Published with Blogger-droid v2.0.9

Katoliker vs. muslimer och alla andra världsreligioner

Idag gjorde jag mig ovän med en katolik. Denne var här på kontoret för att intervjua chefen angående småföretagande. Tyvärr hade chefen missat tiden och var inte på plats, och då vi väntade på honom, försökte jag vara trevlig och artig. Småprata om ditt och datt. Koka kaffe, sånt man gör för att vara artig mot främmanden. Tyvärr visade det sig att mannen var katolik och lyckades få in oss på att prata om religion och att han hatade muslimer, eftersom de alla var mördare. Jag insåg ganska snart att denne person inte hade alla koppar i skåpet och försökte få honom att avsluta sitt babbel, men fast att jag sa att vi skulle bli osams fortsatte han att spy ur sig sitt gödsel. Det gav mig en otäck känsla av att det går utför i det här landet, på helt andra sätt än det som skrivs så mycket om i pressen. Jag försökte dock flera gånger få honom att sluta prata religion eftersom vi aldrig skulle bli överens och han var ju inte där för att diskutera med mig, men det blev ändå inget slut på det. Tillslut kom han dessutom in på att aborter är mord. Jag var redo att krevera och jag kunde helt enkelt inte hålla mig längre. Jag sa till honom att han som man, faktiskt inte hade någon talan i saken. Han blev arg och informerade mig om att vi svenskar hade blivit matade med att ett foster inte var en människa och alltså tyckte att det var ok att göra sig av med det. Jag försökte kontra med taskig sexutbildning i skolorna, varpå jag fick veta att det inte spelade in utan att abort alltid var mord. Jag frågade då hur han ställde sig till våldtäktsoffer, varpå mannen rusade upp och ut, med orden att han minsann inte ville vara kvar i lägenheten. Japp, där försvann han! Jag ringde chefen och informerade honom om vad som hänt, men han lyckades fånga in journalisten och nu är de här båda två. Jag sitter inne på ett eget rum och hör dem prata. Det första karln börjar med är hur illa han tycker om muslimer. Chefen var förvarnad så han bara höll med, och diskussionen kvävdes i sin linda. *pusta ut*

Jag kan bara tacka Gudinnan att jag inte tog upp Henne och min egen religion i snacket. Jag tror inte den här katoliken kunnat svälja detta utan istället satt i halsen av ilska. Det här är första gången som jag träffat en av de där kristna som påminner om att inkvisitonen och häxjakten inte ligger så himla långt bort i historien som jag trodde.

Saker som ger ångest

Jag sitter i en avundsvärd situation om man frågar andra. Jag har fått ett jobb dit Loke får följa med. Det är ett ganska enkelt och oförargligt arbete, som jag kan sköta utan problem.

Att jag sedan sitter på en arbetsplats som ligger mitt i stan dit jag måste åka varje dag, via pendeltåg, gör mig dock oerhört stressad. Folk är livsfarliga, otrevliga och respektlösa. Varje dag kryssar jag och vovve runt i boskapshjorden som förhoppningsvis inte börjar skena och trampar ned oss. Varje dag blir jag skitförbannad och vill bara skrika rakt ut. Varje dag funderar jag på om det inte borde anses som självförsvar om jag skjuter ihjäl en taxichaufför. De verkar inte ha läst teorikursen innan de fick sitt körkort, vilket utsätter oss alla för livsfara. Varje dag vill jag stampa på en hundägare som envisas med att släppa fram sin "lilla telning" utan att inse att jag inte vill att min hund skall bli utsatt för vad det nu är den jycken tänker göra. Varje dag är jag helt slut när jag kommer hem och det slutar för det mesta med att jag slocknar i soffan direkt.

Nästan varje dag undrar jag hur jag hamnade precis där jag INTE ville vara? Allt jag gjort i mitt arbetsliv är att försöka ta mig bort från där jag är nu, men vad fan hände? Fast att jag verkligen försökte undvika det, ramlade jag ned i björnfällan utan att se något sätt att ta mig upp ur hålet. Jag vill inte sitta på ett jobb som jag inte kan vara borta från en dag utan att arbetsuppgifterna samlas i stora högar och räkningarna förblir obetalda. Jag vill inte att min arbetsgivare skall vara beroende av mig. :-/

Inte nog med det så är mamma tillbaka på sjukhuset, vilket ger mig ännu mer ångest. Oron för hennes hälsa och välbefinnande är stor, vilket är ganska självklar, men att också sitta i rävsaxen med hennes gamla arbetsuppgifter gör inte saken bättre. Jag kan inte stanna hemma och vara sjuk för min egen skull, då hon och pappsen är beroende av att jag sitter här och håller skutan på rätt kurs.

Ångest.

Published with Blogger-droid v2.0.9

Lördagens städning

Lördagsmorgonen ägnades helt i städningens tecken. Loke tyckte att jag var jobbig och flydde upp på sängen där jag ställt hans myskudde. :-)

Published with Blogger-droid v2.0.9

De förbannade jävla svinen!!!

Läs vad Fredrik säger om händelsen där hans hundar blev MÖRDADE av polisen! http://hundkillen.wordpress.com/

Träd, hundar, vargar och poliser

I helgen sågade jag en hel del i mitt plommonträd på uteplatsen. Jag ville tunna ut och sänka det så att jag faktiskt nådde de goda plommonen. Därför ser trädet nu ut som om det gått igenom en harv. Jag har försökt att såga och klippa efter trädgårdsböckernas instruktioner och jag missade JAS-perioden med bara 7 dagar. Förhoppningarna är att plommonträdet förlåter mig och fortsätter att må något sånär bra. :-)

Jag läste på Lokes uppfödares facebookssida att det siktats varg i hennes område av skogen. Jag grattade såklart och informerade om avund från min sida. Fick genast veta att det verkligen inte var bra med varg så när inpå knutarna. Hon visste ju att vargen nog minsann både tog hund och katt. Jag kontrade med att i min del av världen finns det massor med saker som är farliga för hundarna, och det enda man kunde göra var att hålla sin hund kopplad och försöka undvika att frekventera de platser faran befann sig. Svaret blev så klart att jag som 08 minsann inte visste hur det var att bo i vildmarken. Min fundering är då hur hon lyckats hålla sina hundar vid liv tills nu? Vargarna har ändå funnits i hennes del av skogen de senaste 15 åren?! Hur har hon lyckats?

Sedan har man ju hört att poliser är ena riktiga skjutgalningar igen. De har gladeligen skjutit ihjäl två stycken hundar med ett 20-tal skott. När man tittar på filmen som en åskådare tog med sin mobilkamera inser man att poliserna nog fan behöver gå en hundkurs i hur man handskas med hundar. Hur det än gått till så fanns det absolut ingen orsakt till att skjuta hundarna och det ser man tydligt i filmen. Om poliserna inte uppträtt hotfullt när de närmade sig hade hundarna inte svarat på det sättet som de gjorde. Man blir så himla ledsen och besviken. Om man inte kan lita på att de som är beväpnade och dessutom har lagen på sin sida, inte vet vad de sysslar med, vem kan man då lita på? Nu är två hundar, som inte gjort någon något förnär, döda bara pga att poliserna som skulle ingripa (ingen vet riktigt i vad) var för rädda för att göra det på ett korrekt sätt.

Dagens skörd av måsten

Mamma in på sjukhuset igen. Måste hon verkligen börja stoppa i sig en massa så hon får ont? Varför hejdar hon sig inte? Nu ligger hon iaf på sjukan igen, med samma inflammation som orsak. Bara att vänta ut det... Åh, faaaaaaaaaaaan! Var det idag det var deadline på personlig uppgift 2?! Helskotta, jag trodde det inte var förrän på fredag. Kan man möjligen få uppskov tills dess? Min nya surfplatta visar sig troligen ha ett hårdvarufel, som inte gör mig glad. Måste reklamera den, men vet inte om det går. Informerat handlaren om att jag inte kan använda den till det jag skulle, om jag inte kan ha tangentbordet. När det är inkopplat startar surfplattan om sig, om och om igen. *suck* Min gamla dator (1 år) startar också om sig. Hjälpte tyvärr inte med 2 nyinstallationer av Windows (två olika upplagor), så nu måste jag börja leta hårdvarufel. Måste jag lägga ut ännu mer pengar? Japp, så är det. Men hunden mår bra. :-)