fredag, september 26, 2008

Skönhet en höstdag


Vacker svan som irriterar sig på min vovve. :-)

torsdag, september 25, 2008

Kod är kul!

Hittade just kodsnutten som gör att mina hemside- och andra blogglänkar öppnas i nytt fönster. Jag bara älskar att nörda. Hittar dock inte var fasen man bestämmer hur många länkar man får ha under de olika rubrikerna. Visar sig nämligen att det endast får finnas 5 under varje rubrik, vilket gör mig sur. Man har ju mer kul att länka till... Kommer väl på det om jag bara lusläser koden efter just detta, men är glad just nu för att fixat det ena problemet. Tjoho!

onsdag, september 24, 2008

Helgen som var






I helgen var jag och en kompis och fikade i Hagaparken. Passade på att ta lite bilder på Bullen. Visst är han snygg?! =c) Det var så himla skönt i parken. Solen sken och fåglarna kvittrade så där mysigt som det bara kan vara på hösten. Man må njuta av de små tingen.
När man sedan gått till farbror doktorn och ännu en gång fått veta att ens åderbråck bara är fåfänga och att de endast åtgärdas med hjälp av staten om man har början till bensår, behöver man sköna stunder att falla tillbaka på. Annars blir livet så himla trist. Skitsamma... Man får inte bry sig att de värker och orsakar kramp. Testar just nu med stödstrumpa, vilket direkt blir skit. Den glider ju för fan bara ned. Funkar inte ens med de "hängslen" den är försedd med. Det är som att ha alldeles för stora strumpbyxor som bara glider ned och korvar sig runt fötterna. Jävla dumt påhitt och de kostade ändå 250 kr. Blä! En operation kostar iofs 18 000kr, eller 26 000kr för båda, så den pengen är ju en loska i universum i jämförelse. Det är dock pengar i sjön eftersom jag inte kommer att kunna använda dem.

tisdag, september 23, 2008

Fantastisk


Så här ser hon då ut, nu när tatueraren omarbetat henne. Jag blir så jäkla avundsjuk. :-) På måndag skall det ske.

Desperate times requires desperate measures

Den ohållbara situationen på min arbetsplats gjorde att jag igår tog ett desperat steg och mejlade en f.d. arbetsgivare och frågade om de inte saknade mitt kunnande och min kompetens där. Frågade om de kanske skulle kunna känna sig manade att anställa mig igen. Vi får väl se om jag någonsin får något svar på den desperata frågan.

Har ännu en gång fått en tid hos en läkare för att se om de anser att staten kan betala elimineringen av mina jättelika och fula åderbråck. Har försökt tidigare då jag faktiskt inte har 20 000 kr att satsa på detta. Vi får väl se vad svaret blir denna gång. Antagligen blir det nej, med skälet att staten inte betalar kosmetiska operationer. Att de gör ont och är obehagliga räknas inte.

Har de senaste månaderna blivit galen på att jag ser så jävla kasst. Har ju varit ett problem i flera år att min syn försämras, men det kan man väl skylla på åldern. Största problemet är dock, att eftersom mina ögon inte samarbetar, får jag även problem med yrsel. Det är iaf den orsak jag kommit fram till efter mycket funderande. För två år seda skaffade jag mig glasögon, men det visade sig att vi försökte rätta till fel ögas synproblem, vilket gjorde att det bara blev värre. Nu har jag skaffat lins på det andra ögat och försöker för närvarande vänja mig vid att se saker skarpt och klart igen. Hoppas det minskar yrseln också.

På måndag i nästa vecka skall jag gå och laserbehandla mitt rödrosiga fejs. Kanske jag slipper att se ut som en jultomte i fortsättningen? *håller tummarna*

Måste bara ha ett nytt jobb och kanske man måste vara desperat nog och anmäla sig på Poolia eller Manpower?! Jag vågar bara inte. Det kan ju bli värre. =c/

söndag, september 21, 2008

Film så klart

Har sett två filmer de senaste dagarna, som gjort mig både glad och överraskad. Den första var Wanted. Om man bortser från den totalt intetsägenade jäkla Angelina så är filmen helt fantastiskt snygg, spännande och rolig. James McAvoy är en bra skådis och jag har sett honom i två andra filmer: Becoming Jane och Atonement. Dessa filmer var inget speciellt och inte i min smak, men det var verkligen inget fel på Mr. McAvoys insatts. I Wanted är han helt lysande som patetisk förlorare som finner sitt kall i lönnmördarens yrkesroll. Det finns en del LYSANDE repliker och situationer som fick ett stort igenkännande leende från mig. "It's my anorexic boss's birthday. This means there's a certain amount of inter-office pressure to stand around the conference table, eating crappy food and pretending to worship her. Acting for five minutes like Janice doesn't make all our lives miserable is the hardest work I'll do all day. My job title is account manager. I used to be called an account service representative, but a consultant told us we don't even manage our clients, and to not service them." Jag bara dör! ;cD

Nästa film var "Death Race" som gav mig nostalgirysningar i god Mad Max-anda. Det var knasiga bilar som for runt i 1000 knyck och folk som blev krossade, lämlästa och allmänt mosade. Jason Statham är en snygg karl och en strålande actionhjälte. Jag har sett honom i flera filmer där han gjort gott intryck. Honom kommer man faktiskt ihåg, även om man inte kommer ihåg filmen. ;c) I den här filmen är han lika cool och mumsig som vanligt. Filmen är kanske inte så minnesvärd, men den var väl värd tiden man la ned på den. Bäst att se i ett mörkt rum med ljudet på högsta. Då kan man verkligen njuta av plåten som gnisslar och de vrålande motorerna. WOW!

fredag, september 19, 2008

Och då ännu en gång


Idag var jag alldeles ensam i lokalen när jag slutade för kvällen. Alltså ingen där som kunde komma med några smarta idéer för hur avsaknaden av nycklar eller låskod skulle lösas. Lämnad åt mitt öde ringde jag och informerade Securitas om att de fick ta sig dit och låsa. "Det blir dyrt" säger killen som svarade. "Inte mitt problem" blev mitt svar. Sedan gick jag hemåt i natten. Vi får väl se om någon tagit sig in och snott datorerna innan väktarna hunnit fram för att låsa och larma. Vilken fantastisk fredag. :-)

torsdag, september 18, 2008

Skapande

När hösten kommer får jag fnatt och skaparanden besitter mig. Förra hösten var det väggfontänen som blev resultatet. Nu dog ju pumpen under sommaren, så fontänen har förvandlats till en blomkruka, men jag är lika glad för det. Just nu sitter jag och funderar på om lerverkstaden kan ta min närvaro igen. Vill göra gudinnebilder! Wow... Hög som ett hus på skaparkraften. *flinar*

måndag, september 15, 2008

Uppdatering av diverse skit

Arbetsgivaren har beordrat övertid... 8 timmar på en vecka försöker de klämma ur oss. De försöker även med mig, men jag säger emot. "Jag är bara deltidare, och ni kan därför inte beordra övertid på mig." Enligt min arbetsledare är det dock helt klart att även jag skall jobba mer denna vecka. De vill klämma in 6 timmar på mig. Jag erbjöd mig då att jobba på helgen. Man vill ju inte vara allt för motvalls. Nej, men det gick ju inte. De behövde folket nu på vardagarna. Jag sa självklart att det inte går. Måste ju tänka på Fenrir, men enligt arbetsledaren kunde de inte ta hänsyn till honom. Då sa jag att jag ville ha papper på att även jag är tvungen att jobba övertid. "Självklart" sa arbetsledaren och försvann. Hade inte sett till något papper innan jag gick hem i fredags. Min fråga, lite såhär på sidan är; hur det kommer sig att de meddelar mig på fredag eftermiddag att jag skall jobba 6 timmar övertid följande vecka? Hur är det med framförhållningen? Hur kommer det sig sedan, att de bara försvinner, utan att faktiskt bekräfta att det de säger stämmer? Detta trots att jag begärt det? Menar de på fullt allvar att jag skall komma in flera timmar tidigare bara som en chansning? Jag kände att det kan de ju glömma och ringde facket. Enligt facket skall jag, som deltidare, inte bli beordrad övertid. När jag kom till jobbet idag hade jag fått ett mejl från min arbetsledare. I detta skriver hon:

"Jag har funderat och jag förstår att det är svårt att lämna hunden. Jag anser att därav så behöver du inte arbeta den beordrade övertiden denna gång på 6 timmar vilket blir enligt ditt avtal eftersom du inte arbetar heltid."

Min teori är att hon helt enkelt har fått veta att hon faktiskt hade fel, men inte vill erkänna det. Hur skulle hon annars kunna "besluta" att jag slipper, när hon inte har den sortens "makt" enligt henne själv?

Angående jobbsökandet kan jag ju säga att jag inte behövde bestämma mig för om det var värt att jobba mer. Visar sig att företaget som erbjudit mig de där helgerna, istället löste det 'in house'. Fan vad skönt, då behövde lilla jag inte tänka själv. *pusta ut*

REKOMMENDERAS:

En nagelbitande spännande tvserie! Har sett de första fyra delarna i The Kill Point. Kommer att börja visas på Kanal 6, söndagen den 21/9. Den är förbaskat spännande. Jag kunde bara inte sluta titta och jäklar vad jag grämde mig över att jag fick lov att stänga av tvn för att gå till jobbet. *mutter*

torsdag, september 11, 2008

Jobb?


I fredags var jag på jobbintervju. De hade hittat mig på AMS hemsida och bad mig komma. Sagt och gjort. Fantastiskt trevlig intervju på ett fantastiskt företag. De hade två tjänster som skulle passa mig och skulle höra av sig så snabbt som möjligt. De ringde idag och erbjöd mig jobb. Den tjänsten de erbjöd blev lite av en besvikelse. Två helger i månaden med precis samma jobb som jag har nu. Är det värt pengarna att jobba två helger mer? Måste ju fortsätta där jag är nu också. Mer pengar, men mamma som hundvakt. Låter inte som en hit direkt.

Jag är utskriven


Enligt farbror smärtdoktorn är det ok att skriva ut mig från behandlingen. Inte för att jag känner att jag blivit behandlad av honom, men det är ok. Då slipper jag lägga ned tid och möda på att ta mig till honom för läkarbesök som inte ger något. Han sa att jag var i oerhört fin form. Jag såg inte ens det negativa i att det blivit höst och regnade, vilket var helt otroligt!? Jag sa bara att molnen är så himla häftiga? Kan man inte se skönheten i vardagen och ändå ha ont och må skit? Enligt läkaren kan jag dock inte vara deprimerad eftersom jag ändå aktiverar mig... Att jag aktiverar mig beror på hunden och tvånget att ta hand om honom. Om jag inte hade honom hade jag legat i såsat i sängen resten av livet. Bullen tvingar mig upp och ut, vare sig jag vill eller inte. Nej, jag är väl då inte deprimerad, men å så låååååååg.

Innerst inne undrar jag varför alla är så negativa inför hösten? Varför anser t.ex. tidningen Metro att de tvunget måste ha en massa smilegubbar för att muntra upp oss i "höstmörkret"? Varför inte njuta av det sköna höstljuset, den kyliga och väldoftande luften och färgerna omkring dig? Man måste hitta glädjen i de små tingen omkring sig.

Min kusin verkar krya på sig regält. Hennes cancerceller har minskat från 85% till 15% och alla är hoppfulla. Hon skall nu ha fem dagar med cellgiftsbehandling och sedan får hon åka hem. Behöver bara komma in var 4:e dag för att hålla koll på att cancern fortfarande minskar. Hon är så himla glad och jag glädjer mig med henne. =cD

onsdag, september 10, 2008

Tatuerare och tatuering

Min kära väninna vill tatuera sig. Hon vill göra en stor, läcker, succubus i svanken på ryggen. Hon hittade en tatuerare som skulle göra en bild och även tatuera henne. Det lät ju alldeles fantastiskt bra. Det sorgliga började någon timme senare när denne tatuerare började sms:a henne. Hade väl varit ok om det bara varit för att bekräfta tatuerandet, men det blev mer om hur sexig hon var och de kanske skulle kunna träffas... utanför tatuerandet så att säga. Tillslut blev min väninna lite trött på karln och gick till tatuerarverkstaden för att informera hans chef om vad som hände. Denne blev självklart upprörd och bad om ursäkt å tatuerarens vägnar. Berättade också att den tatueraren skulle sluta på verkstaden eftersom "hans jobb inte nådde upp till standarden". Det var ju trevligt att få veta detta innan själva tatuerandet påbörjades, eller hur? Nåja, chefen ville kompensera min väninna och lovade att göra bilden och tatueringen åt henne. Det var dock lite körigt så hon fick lov att vänta på en tid och bilden skulle hon få se den dag hon kom för att tatuera sig. Idag gick hon så dit... Bilden sög! Besviken gick hon därifrån. Ny bild skall göras, med bättre koll på vad hon faktiskt vill ha. Ny tid bestäms när hon sett den nya bilden. Denna gång skulle det dock inte ta för lång tid att få detta gjort, eftersom det finns "återbud hela tiden". Där ser man... Vi får väl hoppas att bilden blir rätt nästa gång och att tatueringen faktiskt blir av.

Själv har jag haft fyra olika tatuerare. Ingen av dem har varit speciellt duktiga på att umgås med sina kunder, men de har iaf gjort sitt jobb. Det har blivit gjort på utsatt tid och jag är riktigt nöjd med alla utom ett eklöv, men det beror nog mer på att jag vill ha löv på ett speciellt sätt, som han inte riktigt förstod. Går inte att fixa just nu, men när jag blir rik skall jag rätta till det. =c)
När jag gjorde min första tatuering för sisådär 20 år sedan visste man ju inte att man kunde göra sin egen bild. Då tog man den man tyckte om i bildgalleriet hos tatueraren och var glad för det. Nu kan man ju sätta ihop sin egen bild, rita ned den så att den blir precis som man vill ha den och få den kopierad och tatuerad. Det går framåt. ;c)

lördag, september 06, 2008

Öppet brev till Pirate Bay

Jag undrar varför inte Pirate Bay kan ta hänsyn till föräldrarna i "Arbogafallet", istället för dra till med offentlighetsprincipen. Sanningen är väl den att detta eminenta forum, hamnar i skiten och får oss, som faktiskt gillar er, emot det ni gör när ni svarar på föräldrarnas mejl på detta sätt. Självklart är det meningen att allt skall finnas tillgängligt på nätet, men när det endast skadar folk och gör oss andra upprörda, kanske man skall tänka om lite. Det bästa hade varit om ni tagit bort filerna direkt när föräldrarna bad om det. Även om de sedan finns länkade någon annanstans hade Pirate Bay visat sin goda vilja. Det är ju ändå ni som bestämmer vad som skall finnas länkat på sajten. Det finns ju inget som tvingar er att ha länkar till ALLT. Hade varit trevligt med lite plus i kanten, med tanke på hur det ser ut på "lagstiftningsfronten" (FRA och annan skit).

fredag, september 05, 2008

Sorg

Som om det inte var nog att min kära kusin måste tampas med sin leukemi. I morse fick hon lov att avliva sin älskade Clara. Denna hund har mått dåligt länge, men min kusin trodde att hon var på bättringsväg. Idag insåg hon dock att det bästa för Clara var att få somna in.

onsdag, september 03, 2008

Kära hundägare!

Jag vill bara tipsa om att det kan vara bra att inte låta dina arga jyckar stå och stirra sig ännu argare på någon annans korkade jycke (läs Bullen). Om du ser att den andra korkade hundägaren (läs ego) inte ens uppfattat att dina arga jyckar är påväg att explodera, då hon har näsan i marken för att kolla något obskyrt, kan du väl försöka att gå åt ett annat håll, skrika, eller på något annat sätt få den korkade hundägaren (fortfarande ego) att uppmärksamma att du och dina arga jyckar står bakom busken och trycker. Om du är liten, smal och nätt, gå då inte ut med båda dina rabiata bestar på en gång. Ta ut dem en i taget istället. Då behöver du inte oroa dig för att bli omkullryckt och släpad i blötan och leran. OM det sedan ändå slutar med slagsmål, släpp då den argaste hunden så den andra korkade hundägaren (läs ego) kan banka vett i skallen på den. Detta utan att koppel och den andra arga jycken hamnar i vägen. Eftersom min korkade jycke (läs Bullen) anser sig vara Kungen i området kan jag förstå att han blåste upp sig, när dina hundar försökte stirra ut honom. Att dina hundar var så förbaskat på hugget att de aldrig tillät sig att fatta att denne upplåste kung faktiskt är kastrerad är dock jäkligt märkligt. De borde inte, enligt hundreglerna alltså, attackera en kastrerad hund. Hur upplåst den än är. Det finns ett undantag och det är sura tikar, som själva är så jäkla upplåsta och egotrippade att de bara inte kan låta en kastrerad korkad kille vara det också. Sura kärringar är vi allihopa. ;c)
Dagens slagsmål slutade lyckligt, även om den stackars hundägaren kanske gjorde sig illa, men hon sa inget om det. Möjligen kände hon sig inte människa nog att prata, innan jag och korkskallen fortsatte mot Hagaparken. =c)