lördag, april 21, 2018

Nästan en månad av frihet!

Nu har det nästan gått en månad sedan jag fick beskedet om min "sjukpension" och jag har fortfarande inte riktigt landat. Jag är fortfarande trött, vilket jag kommer att vara i resten av mitt liv, men jag känner mig bättre och inte så tyngd av min vardag. Killarna har vant sig vid att aldrig behöva gå upp till väckarklockan och väcker mig när de anser att det är dags för frukost. Jag klagar inte, men eftersom jag inte riktigt fått till det med min dygnsrytm, kan det ibland bli lite jobbigt. Måste lära mig att gå och lägga mig i "tid", för att göra killarna glada. Det är så underbart att bara ha mig själv och djuren att bry mig om.

Som nybliven sjukpensionär kan jag heller inte klaga på min ekonomi. Får t.o.m. mer pengar nu, än jag fick när jag "tjänstgjorde" på arbetsförmedlingens villkor. När jag sedan blir en riktigt pensionär kommer jag dock att krypa på knäna, så nu får jag lära mig att spara regelbundet. Inte shoppa järnet alltså, även om jag använt en del av överskottet till sådant som jag anser som viktigt. Det har blivit en ordentlig skoskrapa, med borstar, som står utanför dörren. Jag har tröttnat rejält på den förbaskade sanden och gruset, som låg över hela hallgolvet, och nu är det ett minne blott.

Nu skall jag ut med djuren i det vackra vädret. Höres!

onsdag, mars 28, 2018

Utskriven/avskriven

Nu har jag blivit utskriven från arbetsförmedlingen och jag kommer aldrig behöva bry mig om dem igen!
Solen skiner och jag mår riktigt bra.

tisdag, mars 27, 2018

Äntligen!

I morse hörde jag att jag fick ett sms, men jag orkade inte gå upp och kolla, även om vovvarna ansåg att jag nu var vaken och borde ge dem frukost. Efter sisådär 10 minuter ringde telefonen, så då var det ju bara att gå upp och svara. Den som ringde presentera sig med att hon ringde för FK och ville prata med mig om min ansökan om sjukpenning. Hon sa att jag inte fick söka sjukpenning när jag hade 100% sjukersättning. VA?! Jo, sade hon du har ju nu, per den 24:e mars, fått 100% sjukersättning och då kan du inte söka sjukpenning. Självklart skulle jag inte göra det, men jag har inte fått något besked om detta ännu. Enligt henne var det beslutat den 24:e och om jag inte fått brevet om detta, skulle hon skicka en kopia. När jag lagt på telefonen och satt mig ned och kollade visade det sig att stackars PostNord kanske inte hunnit leverera brevet, då det skickades i lördags, och det bara är tisdag idag. *lol*

HURRA!

torsdag, mars 22, 2018

Kanske?

Igår var det 6 månader och 2 dagar sedan jag ansökte om 100% sjukersättning. Ringde då för att fråga handläggaren om hur länge till jag skulle behöva vänta, men hon var borta hela dagen. Testade igen i morse och fick svar. Hon informerade mig om att de skickat ut ett brev till mig, och jag bekräftade detta. Jag sade också att tiden för att protestera mot vad som sades i det, gått ut för en vecka sedan. Alltså undrade jag om de kommit fram till något. Hon började prata om annat, då hon letade efter mig i datorn, för att få informationen. Tillslut kom hon iaf fram till att beslut skulle komma den 27:e, men att hon skulle be handläggaren snabba på om det gick. Hon nämnde också i förbigående att hon hade att rekommenderat att de skulle bevilja min ansökan. Nu vågar jag ju inte ropa hej, förrän jag kommit över ån, så än så länge är det _kanske_ som gäller. Återkommer när/om bekräftelsen på det hela dyker upp i min brevlåda. Tills dess skall jag försöka undvika att bli för glad, tills det faktiskt är helt säkert att det är klart.

måndag, mars 19, 2018

Att leva i limbo

Det senaste halvåret har jag levt i ett slags limbo, och bara existerat. Ännu inget besked angående sjukersättningen och jag börjar bli något otålig. Vare sig det blir avslag eller godkänt, vore det bra att få veta, och om det blir avslag måste jag börja planera för hur jag skall göra när sjukskrivningen är slut. Det är ju inte så att arbetsförmedlingen är till någon hjälp direkt. Jag är som vanligt helt slut och inte blir det bättre av att inte veta.

fredag, mars 09, 2018

Sjukskriven

Jag har pratat med min neurolog som blev förbannad, muttrade en stund om odugliga läkare, och sjukskrev mig sedan i hela 6 månaderna. Jag sade bara tack och kände en oerhörd tyngd lyftas från mina axlar.