lördag, december 30, 2017

Kalhygge

Nu är även ersättningsträdet borta. Jag har inte vågat berätta för mamma att jag bad min granne att hjälpa mig med återlämnandet. Gissar att hon inte ens kommer märka att det är borta, nästa gång hon kommer på besök. Eftersom jag har väldigt specifika regler för träds estetik, fanns det inte en chans att ersättningsträdet kunde uppfylla dem. Alltså är det återlämnat och jag är nu ljusträdlös. Det är självklart inget att klaga över, snacka om i-landsproblem, men jag är ändå ledsen.

Jobbet på SKOPAN är fortfarande kul, men jag är inte längre lika entusiastisk, och jobbar inte mer än absolut nödvändigt. Inget jag försöker göra, faller i god jord, och därför är det bara att sitta och prismärka böcker och inget annat. Att försöka förändra och förbättra är bara att strunta i, då ingen annan är intresserad.

De pengar jag fått i julklapp och de jag sparat ihop har gått till kläder från Gudrun Sjödén, som kanske inte är den billigaste, men möjligen hållbarare än H&M. Det finns en jacka, för hundpromenader, hos henne, men där räckte inte pengarna till. Får vänta, och köpa dyrare efter rean, precis som vanligt.

fredag, december 29, 2017

Jag blir bara så himla ledsen

Inget svar från försäkringskassan än, men det är inte det som gör mig ledsen, utan ljusträdet som jag fått av mamma. Det höll bara i ca en månad. Sedan började lamporna att avta i ljusstyrka och av någon outgrundlig anledning har Jysk redan plockat undan alla "julsaker", vilket gör att jag inte kan byta mot ett nytt. Tillslut åkte vi till Jula istället och mamma köpte ett annat träd, som hon tyckte var lika fint. Ledsen mamsen, men det ser förjävligt ut i jämförelse med det andra. När vi sedan plockade upp det och monterade det, syntes det med all önskvärd tydlighet hur mycket sämre det var. Dessutom visade det sig att en lampa redan var trasig och när vi skulle skruva fast grenarna, så att de inte skulle kunna lossna, gick lödningen sönder på en av fästskruvarna. Alltså var det nya trädet inte bara fulare utan också redan trasigt, innan det ens hade tänts. Det är verkligen så att jag nästan börjar gråta.

lördag, november 25, 2017

En enda lång väntan

De senaste veckorna har jag levt i en enda lång väntan på besked. Besked om ifall jag skall vara kvar på SKOPAN och/eller besked om ifall jag får 100% sjukersättning. Det visar sig iaf att chefen för SKOPAN inte bett om förläning för mig av Arbetsförmedlingen, innan han åkte på en två veckor lång semester. Han kommer inte tillbaka förrän min tid tagit slut den 3/12. Självklart kommer det att ordna sig på något sätt, men nog vore det trevligt om folk faktiskt tänkte på hur stressande det är för en arbetslös och sjuk person, att aldrig få klara besked. När jag ringde och pratade med AF visar det sig också att jag kan stanna ända till i februari, om de vill ha mig. Hade också varit bra att veta, innan jag började oroa mig för vad som skall hända. Man blir jäkligt trött på sånt här.
Dessutom har det börjat dra in gråa moln på SKOPAN. Dessa gråa moln består av den totala oviljan i att vilja förbättra hur saker och ting hanteras. I detta fall gäller det väldigt dyra böcker, som ligger och skräpar på en hylla. Vi har inte det klientelet, som är villiga att betala upp till tusen kronor för en sällsynt bok. Mitt förslag, var redan i mars, att vi istället skulle lägga upp dem på t.ex. Bokbörsen (bokborsen.se). Där lägger antikhandlare upp böcker till försäljning, men efter att ha försökt få min arbetsledare att ta tag i detta de senaste månaderna, har jag givit upp. Hen vill helt enkelt inte göra en extra ansträngning och sitter glatt på sin stol och prismärker. Hen har tid att kolla vilket pris som vi kan ta ut för böckerna, men mer än så blir det inte. Det är många förslag jag kommit med, för att förbättra och förenkla, men de har alla i princip ignorerats eller rubricerats som för jobbiga. Detta gäller inte bara vad min arbetsledare tycker, utan även ledningen. Just nu känner jag inget som helst intresse för att göra någon nytta där och jag sitter för det mesta av tiden och gör bara det mest minimala.

Mer positivt; Jag har köpt mig en ny soffa. Den är RÖD! En MIO-soffa, som heter Boston. Den säljs inte längre, men på SKOPAN stod ett underbart exemplar och den blev min för endast 1 200 kr. Min gamla soffa, som jag köpte förra året, sålde jag för samma pris, som jag köpte den för, vilket gjorde att jag fick en ny, snyggare soffa, med vinst.
Mamma köpte mig ett ljusträd, som nu står och lyser upp mörkret på min lilla tomt. Det går inte att smyga obemärkt förbi därute längre.
Vovvarna mår bra, men jag och Ymer hade ett mer argt samtal igår kväll om hur mycket man måste skälla och morra på hundar man skall gå förbi. Enligt Ymer får man låta som ett rabiat monster, men enligt mig kan man föra samtalet i vanlig samtalston. Tillslut fick jag lov att välta omkull honom för att försöka tvinga honom att lyssna, vilket självklart inte föll väl ut. Då lyfte jag upp honom i selen och gick förbi den andra hunden för att en bit därifrån sätta ned honom igen. Problemet med Ymer är att han verkar ha vax i öronen och han kan bara inte sluta låta. Jo, han är en larmhund, men hur mycket måste man fortsätta att larma när matte redan sagt att det räcker? Ibland blir jag så frustrerad på honom. *suck* Jag vet inte vad det är jag gör fel just nu, men jag kan tänka mig att mitt allmänna mående spelar in en hel del. Jag är så himla trött och har ont överallt. Då är det svårt att handskas med en galen dvärghund på ett vettigt sätt.

söndag, oktober 22, 2017

Silver är kul!

En mycket god väninna uppmuntrar mig i mitt silverfixande och köpte mig t.o.m. en såg och Dremel, så att jag skulle kunna såga, borra, slipa och polera, i födelsedagspresent. Nu har jag äntligen fått tid att testa ordentligt.
Jag började med att ta fram ett fint smycke, som jag aldrig använder, och sågade isär det. Sedan slipades och putsades det en del. Därefter borrades ett hål, på passande plats, och nu har jag en ny berlock.

tisdag, september 19, 2017

Överraskning och födelsedag

Igår var jag hos neurologen, för att försöka få honom att hålla med Arbetsförmedlingen, om att jag borde ansöka om 100% sjukersättning. Jag hade förberett mig för ett längre samtal/diskussion och snack om olika alternativ och kanske även kompromiss om hur mycket sjukersättning jag skulle kunna ansöka om. Doktorerna är ju iaf en av de få, som har något att säga till om i denna fråga, även om försäkringskassans personal är den som faktiskt bestämmer och beslutar.
Döm om min förvåning när min läkare direkt, efter min inledande monolog om vad AF tyckt och sagt, sade att jag borde ansöka om 100%?! Verkligen inte vad jag hade förväntat mig. Dessutom bad han om ursäkt (!) för att han i princip försummat mig de senaste 2 åren, då han varit överhopad av annat jobb. Jag blir så förvirrad när de jag varit sur på en längre tid, insett att de faktiskt gjort fel, utan att jag behöver säga något. Nu var då min doktor väldigt positiv och skrev genast ett mer detaljerat och koncist utlåtande. Dessutom insåg han att jag inte varit på någon MR de senaste två åren, vilket inte är som det ska.

Idag skickade jag alltså in en ansökan till FK och nu är det bara att vänta in beslut eller förfrågan om ytterligare intyg och andra kompletterande uppgifter/yttranden. Vi får väl se hur det går.

Ymer fyller förresten 4 år idag! Det är knappt att man kan tro att det är sant. Tänk att den lille pälsbollen har delat min vardag så länge. Kommer fortfarande ihåg, hur liten han var när jag hämtade honom på Ronnebys flygplats. Tänk att han fick plats i en pytteliten kattbur, som gick in under flygplanssätet?! Nu är hans ego för stort för att han skall anses som liten, förutom när Loke utnyttjar sin storlek för att lyckas trycka ned honom, och förhindra det eviga svansdragandet.

Grattis söttrollet!

torsdag, september 14, 2017

Utmattad

De senaste månaderna har jag jobbat tre dagar i veckan, på SKOPAN i Upplands Väsby. Det är ett perfekt jobb, men jag är alldeles utmattad. Jag orkar helt enkelt inte.
På måndag ska jag träffa min läkare för att ansöka om hel sjukersättning, som arbetsförmedlingen vill, men fråga är om han går med på det. Jag önskar att jag inte behövde hålla på med sånt då det bara gör mig ännu tröttare.

Mina hundar mår alldeles utmärkt vilket gör mig så himla glad. Jag har också grävt en ny rabatt och satt fler klematis. Köpte även nya små perenner, så som vädd och näva i olika färger och former. Satte även nya riddarsporrar av vilken den ena nu satt knopp. Undrar om den hinner gå fram?